Om en bok är skriven i Jagform eller i Hon/Han/Detform spelar en avgörande roll.
När han sitter på Mormors Bageri på Värnhem tittar han på TV-monitorn. Han har suttit där nu i tre timmar med en maräng, ett glas vatten och en kopp kaffe.
När jag sitter på Mormors Bageri på Värnhem ser jag på TV-monitorn. Jag har suttit här nu i tre timmar med en maräng, ett glas vatten och en kopp kaffe.
Känner du skillnaden? Jag gör det defifnitivt.
Hela känslan med texten förändras. Jagformen blir mer personlig, mer tätt inpå, men också mer infantil och gränsar ibland till egocentrism. Perspektivet blir mer begränsat eftersom allt ses med Jagets ögon.
Hanformen blir mer ytligt, en känsla av att surfa på ytan. Liksom mer allmängiltig, inte så direkttalande. lättare att glida in och ut ut olika personers perspektiv eftersom Jaget inte finns. Ibland skapas en onödig distans till innehållet i texten.
Varför då detta spörsmål?
Ingmar Bergman kände aldrig skuld är skriven i presens och i tredje persons perspektiv. Det ska bli tre böcker i samma serie, med samma karaktärer. Andra boken skriver jag på nu.
De som hört mig tala om de olika karaktärerna i boken vet att Pär är en snacksalig person. Han har propsat på att andra boken ska handla om honom. Jag har sagt nej. Men Pär är inte en man som ger sig i första taget. Eftersom han oavbrutet snackar om sig och sitt liv har han stegvis brutit ned mitt motstånd och jag har gått med på att andra boken ska handla om honom.
Innehållet i andra boken fokuserar mer och mer på Pär och hans eskapader. Så till den grad att jag nu börjat fundera på om jag behöver ändra perspektivformen i boken från Han till Jag. Det blir liksom lite tjatigt att ideligen skriva Han gör... Pär säger.. då det mesta ändå handlar om honom. Ingmar Bergman kände aldrig skuld hade ingen huvudperson, och det var en poäng med det. Även om Helenas problematik var i fokus ville jag belysa samtliga personers liv ungefär lika mycket. Kanske skulle det vara lättare att helt enkelt göra Pär till huvudperson och använda Jagformen.
Men som sagt det ändrar hela intrycket av texten och plötsligt blir Pär mer begränsad att ta in intryck och känslor från andra. Kanske är det det han vill. Frågan är om jag ska resignera, låta Pär blir både huvudperson och skriva den i Jagform.
Välkommen till min nya blogg på ny adress www.bielkevonsydow.blogspot.com
Intressant diskussion!
SvaraRaderaKommer man hitta dig på Bokmässan om man vill ses och diskutera böcker och skrivande?! :-)
javisst är det intressant, man kan lätt diskutera skrivarteknikaliteter ett par timmar eller så. de är ju på sätt och vis avgörande för hur det fortsatta skrivandet blir och framförallt hur texten mottags.
SvaraRaderajag har inte planerat att finnas på bokmässan som författare, har liksom inte råd med egen monter och har inte blivit inbjuden av någon annan (än). kanske finns jag där som privatperson. kommer du att finnas där?
Ja, jag kommer dit som besökare eftersom min bok kommer lite senare under hösten.
SvaraRaderaHur kunde jag glömma..? Kolla med Egenutgivarna, en förening för oss som ger ut/ska ge ut på egen hand. Det kanske fortfarande finns tid att vara med där. Föreningen har en egen monter i år!
SvaraRaderatack för tipset. hade inte hört talas om egenutgivarna innan. har kontaktat dem och frågat om plats o ytterligare info. kom just på att jag nog kommer att vara på bokmässan ändå för förlagsutbildningen jag går på Lunds Universitet ska dit och jag hänger nog på.
SvaraRaderahar nog tvekat lite om bokmässan för jag har varit där tidigare och känt mig helt vilsen. blev också helt dissad av jan guillou där, det sved...
Angående jag- eller han/honform: jag blandar ibland när jag skriver, beroende på typ av text. När jag gör det brukar jag kursivera de delar som är i jagform, för att poängtera övergången av perspektiv. Ofta är det karaktärens tankar som jag vill särskilja. Kul diskussion!
SvaraRaderaBlandar själv lite från tredje person till första person. Typ för att konkretisera och lägga tyngd till personens tankar, precis som ethel hedström skriver. typ ....han går spånehusvägen ner, det skarpa solskenet blandas med avgaser och fyller hans näsa med illamående. fan jag skulle ha tagit kepsen på mig, säger Pär till sig själv...
SvaraRaderaDock har jag alltid använt det ena eller andra perspektivet som huvudperpektiv. och det är där jag står nu, i vägskälet mellan det ena eller det andra.
Har skrivit lite till på manuset och håller fortfarande fast vid tredje persons perpsektiv.
Kanske mest för att inte Pär ska ta över hela mina skrivartillvaro :-)