Satt så där o googlade sådär som man gör ibland, lite på måfå.
Läser Karl-Ove Knausgårds kamp del två och är helt såld. Fann del ett halvdryg men del två är lysande, identifikationen 100 procentig; har själv deltagit i föräldrakooperativa dagis o vet dess vedermödor, bor i den omskrivna staden Malmö och känner igen födslovåndor och vardagsgnabb- typ min mamma e bättre än din. 595 sidor utan en enda kapitelindelning. Kanske inte alltid så smart men i denna bok helt i sin rätt.
Började då undra vem den där Ingrid Boström är så som sagt googlade jag på henne när jag fick syn på en artikel om Linda, hennes dotter och Karl-Oves fru som också är konstnär och nyligen kommit ut med en roman. http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/hennes-kamp-ar-explosiv
Artikeln är inleder med ett gymnasialt stråk av miljöbeskrivningar typ himlen är metalliskt grå... för att följas av en benämning av "Knausgårdland" jag menar bara det.. att beskriva stället de bor på som Knausgårdland
får mig att associera till Mikael Jacksons "Neverland". helt fel språkdivision.
Det fortsätter med halvsöta beskrivningar om deras husletande, när och hur paret träffades, parets gemensamma barn, något litet om hennes bok, hennes bipolaritet och slutligen "Hur känns det"frågan att bli så omskriven i mannens bok.
Denna artikel påminner mig om personreportage gjorda i skoltidningen på den folkhögskola jag själv gick på i början av nittiotalet. inställsamma klichébeskrivningar, fullfjädrade stereotyper, total brist på självdistans, en ursäkt för att få komma hem till den-store-mannen-som-tyvärr-avböjt-vi-får-väl-nöja-oss-med-kvinnan-då. kort och gott ett amatörmässigt skrivande.
Till min förvåning ser jag när artikeln är slut att det är MARIA SCHOTTENIUS som skrivit detta. MARIA SCHOTTENIUS kan det vara den kända, välrenommerade kultuskribenten på DAGENS NYHETER? Tydligen är det det.
Skärpning,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar