Författare- Myt- Varumärke Bielke intervjuar Ranelid

Björn Ranelid talar till mig i samma takt som en kulspruteeld, svarar på frågor som inte hunnit bli ställda när jag får en halvtimmes telefonintervju med honom i slutet av november 2009. Han gör samma uttalande som jag hört honom säga i TV-intervjuer. Pratar högtidligt och obesvärat om alla evenemang han besöker, om hur eftertraktad han är.. ”Titta på min uppdaterade hemsida, ta ett djupt andetag och ta fram din svettduk, du kommer att behöva den när du läser hur mycket jag gör.” Ranelid ger mig tips om hur jag ska leva mitt liv för att bli en framgångsrik författare . ”Lev sunt, ut och rör på dig, gå powerwalks, en sund kropp skriver bättre böcker.” Han förklarar i lika hög hastighet hur svårt det är för både etablerade och oetablerade författare att slå sig fram i Sverige i dag, där förlagen ratar de flesta som inte redan är kända namn. ”Det är ett helt kosmos mellan utgiven bok och skriven text, ett intergalaxtiskt stort avstånd.” Han raljerar över

Självbiografin som läkemedel?

Den första upplagan av Patrik Sjöbergs avslöjande självbiografi om sexuella övergrepp i idrottens värld, Det du inte såg (2011), sålde slut på mindre än två veckor. Sjöberg är inte den enda som skriver självbiografi; i bokhandel och på bibliotek finns det hyllmeter efter hyllmeter.

Jag undrar: varför skriver man självbiografier och varför läser vi dessa?  Jag är själv författare. Vad skriver jag för något? För jag skriver inte självbiografiskt, eller gör jag det?

-        Boken handlar om frigörelse från skuld, Helena som är skyldig till sitt ena tvillingbarns död tar beslutet att ändå fortsätta med sitt liv. Hur gör hon det? Vad händer och vilka relationer blir viktiga? Hur bearbetar hon skulden som är oförlåtlig? Detta handlar boken om.

-        Det låter spännande, jag gillar verkligen titeln ”Ingemar Bergman kände aldrig skuld”, handlar det om Ingmar Bergman?

Lost in translation

Begreppet översättning kan begrundas på många plan och det går faktiskt att utan svårighet förirra sig bland nivåerna. Nedanstående dialog utspelar sig i den välkända filmen Lost in translation (2003) av Sofia Coppola. Scenen där den amerikanske Mr Bob spelar in en reklamfilm i Japan symboliserar på ett flertal plan de komiska inslag som kan finnas i en översättningsprocess:

 

Director [in Japanese, to the interpreter]: The translation is very important, O.K.? The translation.

Interpreter [in Japanese, to the director]: Yes, of course. I understand.

Director [in Japanese, to Bob]: Mr. Bob. You are sitting quietly in your study. And then there is a bottle of Suntory whisky on top of the table. You understand, right? With wholehearted feeling, slowly, look at the camera, tenderly, and as if you are meeting old friends, say the words. As if you are "Bogie" in Casablanca saying, "Here's looking at you, kid,"—Suntory time!

Interpreter [In English, to Bob]: He wants you to turn, look in camera. O.K.?

Bob: Is that all he said?

Bland annat kan dialogen visa differensen i kulturöversättning mellan olika yrkesgrupper där den ena är inriktad på regi och artistisk skärpa och den andra på funktionalitet och snabbhet.

Likaså kan dialogen få oss att fundera över